Test: Shimano SLX 2009

I takt med att antalet så kallade all mountain-cyklar på svenska stigar ökar måste komponenttillverkarna följa färg och leverera komponenter som svarar mot cyklarnas tämligen breda användningsområde. Shimano är väl den av de stora komponenttillverkarna som tydligast gjort just detta med först Hone-gruppen som kom för ett par år sedan och nu nya SLX som är ett mellanting mellan just Hone och gamla LX. Shimano har tagit det bästa från de båda grupperna, slängt ner det i en gryta, kryddat med lite ny teknisk utveckling och vips var SLX-gruppen född.

SLX är alltså Shimanos allmountain-grupp och är tänkt att täcka upp mellanrummet mellan XC-grupperna (Deore, XT) och den betydligt tuffare gruppen Saint. – ”Tough. Aggressive. Light. For the latest off road styles…”

SLX-gruppen innehåller både bakväxlar och framväxlar. Bakväxeln finns i två varianter, normal cage och long cage. GS och SGS på Shimanospråk alltså. Växeln är av shadow-typ vilket innebär att den sticker ut mindre utanför ramen än traditionella bakväxlar, vilket minskar risken för slag mot stenar och annat som inget hellre vill än att slå sönder din nya fina bakväxel (i testet har vi använt den kortare eftersom vi bara har två klingor på vevpartiet). Växeln finns enbart i top normal utförande vilket innebär att växelns utgångsläge är på det minsta drevet bak.

bakvaxelreporTill skillnad från XTR och XT-växlarna har inte SLX-bakväxeln någon framträdande X-logga utan man har nöjt sig med en lite mer diskret variant. Framväxlar finns i 4 varianter. E-type, en traditionell, en top swing och en direct mount.

Reglagen ser ut som Shimanoreglage brukar, men är utrustade med 2-way release vilken innebär att man kan trycka “uppväxlingsspaken” framåt eller bakåt för att växla – vilket som fungerar. Reglagen är som vanligt försedda med den Shimanotypiska indikatorn.

Något vi direkt efter första provrullningen kunde anmärka på är att man måste trycka nedväxlingsspaken väldigt långt för att få ut de tre möjliga växlingarna per tryck. I övrigt känns reglaget mycket bra.

Indikatorn råder det delade meningar om. Även om funktionen är trevlig tycker vi mest att indikatorn sitter i vägen. Exempelvis skribenten bromsar gärna med bara pekfingret och med reglagen monterade som Shimano vill tenderar det bli väldigt långt till växelreglagen då. Som tur är går det lätt att ta bort indikatorn, den sitter bara med två skruvar precis som på tidigare modeller.

Kassetten finns i tre varianter: 11-28t, 11-32t och 11-34t. De tre största dreven sitter på en spindel och resterande är ihopnitade utom de två minsta som är lösa. Alla med aluminiumbody kommer att uppskatta detta eftersom de största dreven annars har en tendens att äta sig in i bodyn.

Kedjan är den välkända HG 73 (LX). En kedja som varit med länge nu och som vi vet håller måttet på alla punkter, utom en. Den har en tendens att rosta vid minsta brist i skötsel. Vårt ena exemplar är så här i slutet på september ganska fult men fortfarande fullt funktionsdugligt.

Bakväxeln i GS-utförande väger 253 gram och framväxeln väger beroende på utförande in på ca 155 gram, förutom e-type versionen som av naturliga skäl är tyngre.
Under testet har komponenterna skött sig väl. Shadownväxelns smala profil har under testet räddat oss från att stå utan bakväxel ett antal gånger – vilket även skrapmärkena på växeln skvallrar om.

Ett problem som verkar ha att göra med Shadow-växlarnas konstruktion är att de skruvar loss sig själva oavsett fastdragningsmoment. Ett par gånger har vi kommit på växeln med att vara på väg att separera från ramen. En skvätt loctite borde dock lösa detta problem.Växelsallad

I övrigt finns det inget att anmärka på växelkomponenterna utan växlingarna har under hela testperioden skett snabbt och problemfritt utom när bakväxeln valt att skruva loss sig från växelörat som sagt.

En svag punkt i SLX-växelns konstruktion har visat sig vara infästningen av själva växeln i den lilla svarta delen man skruvar fast i ramen. Vid närkontakt med en sten slutade växeln som på bilden till höger, växelörat var helt intakt.
Bromsarna

Givetvis är det skivbromsar som gäller till SLX-gruppen. Det går att kombinera ihop vilken storlek på skiva man vill med hjälp av adaptrar. Oken har två motstående kolvar och är av postmount-typ, så att ställa in dem är en barnlek. Bara att klämma åt handtaget och dra fast oket medan bromsen är låst i många fall. (I vissa fall trilskas dock konstruktionen och man får försöka centrera med hjälp av ögonmåttet.

Tyvärr finns bromsarna bara med centerlock-skivor, dock finns det butiker som är villiga att plocka lite i paketen och på det sättet erbjuda bromsarna med 6-bultsskivor. Vi tycker det är tråkigt att Shimano på detta sett försvårar användandet av bromsarna som enskild produkt utan att man också köper Shimano-nav. Förvisso är centerlock-standarden väldigt smidig. Det hör dock knappast till vardagssysslorna att montera och demontera bromsskivorna på sin cykel och eventuella vinster i smidigheten att montera känns därmed ganska obetydliga. Dessutom bör man vara medveten om att det krävs olika låsringar till centerlock för nav med 20mm-axel och nav med 9mm.

reglageI övrigt utlovar Shimano att de nya SLX-bromsarna med hjälp av tekniken “servo wave” ger 20% mer bromskraft än föregångaren LX. En fin detalj är justeringen av reachen på bromsreglagen som kan göras utan verktyg. Enormt smidigt eftersom det är en typ av justering som man gärna gör i fält.
Själva handtagen känns vid första handpåläggningen väldigt bekväma att använda och vårt exemplar kom extremt välluftat direkt ur förpackningen, BRAVO!
Dock är slangarna i längsta laget, men hellre det än att de är för korta. Det är enklare att kapa en för lång slang än att förlänga en för kort slang.

En sak vi ställer oss frågande till är varför man skickat med saxsprintar för att låsa beläggen när hålen sprinten ska stickas igenom är gängade för att sätta en skruv i. XTR har en skruv där, varför inte SLX?

Bromsarna väger in på ca 560 gram paret utan skivor (150-220 gram styck beroende på storlek).

bromsokEfter en relativt kort inkörningsperiod började bromsarna ge klart godkänd bromskraft. Att bromsa upp 21kg downhillcykel på framhjulet är inga problem och efter att man vant sig vid att kraften kommer tämligen omedelbart jämfört med exempelvis på Avids bromsar är det ganska lätt att modulera bromsarna också. Att bromsa på gränsen till släpp på förrädiska underlag har inte varit några problem. Inte heller har vi upptäckt några problem med att bromsarna skulle ha problem med att hantera värme vid lite längre åk i ex. Gesunda. Tyvärr har vi inte haft möjlighet att ge bromsarna en omgång i riktiga berg, exempelvis Åre eller Alperna. Men med 203mm-skivor borde det inte vara några problem.

Emellertid saknar bromsarna det där riktiga bettet som är skönt att ha när det börjar gå fort utför. Ett par gånger har vi överrumplats och fått en ofrivillig snabbkurs i kurvtagning därför att vi helt enkelt inte fått ner farten ordentligt. Förvisso är det en orättvis jämförelse, men ex. Hope Moto V2 är en broms som inger betydligt mer förtroende när det börjar gå fort.

På det stora hela är dock bromsarna ett klockrent budgetval som borde göra få besvikna!
Naven

SLX-gruppen innehåller som tidigare nämnts ett par nav. Framnavet finns som både vanlig 9mm med snabbkoppling och som 20mm. Både fram- och baknav finns med 32 eller 36 ekerhål. Som vi har vant oss vid med Shimano är det centerlockfäste för bromsskivorna. Vikten är 384 gram för baknavet utan snabbkoppling och framnavet för 9mm axel väger in på 189 gram utan snabbkoppling. Framnavet för 20mm axel väger 225 gram. Naven är med andra ord inte särskilt lätta, men återigen är det svårt att hitta något som är lättare i samma prisklass.

Baknavet finns enbart för vanligt MTB-spacing (135mm) och med vanlig 10mm axel (snabbkoppling). Navet har försetts med den nya Shimano-bodyn som erbjuder 32 greppunkter, vilket är en klar förbättring mot äldre Shimanonav.

Som vanligt med Shimano är det lösa kulor med justerbara konor som gäller. Enligt Shimano själva är detta prestandamässigt överlägset andra varianter men kräver mer underhåll. Shimanonaven ska alltså inte ses som underhållsfria.

När vi packade upp naven kändes lagerspänningen onödigt hård. Efter att ha rådfrågat en representant för Shimano bestämde vi oss för att inte åtgärda detta innan naven blivit inkörda och efter en periods inkörning började lagren snurra betydligt lättare.

Efter ett antal månaders åkning är det alltså dags för dom. Tyvärr kan vi inte ge någon kommentar om navens livslängd eftersom inget av dem gett upp än. Framnavet har utvecklat ett litet glapp senaste tiden som måste åtgärdas men i övrigt verkar naven ha klarat sig mycket bra och vi har inte haft några som helst problem. Så länge ett nav inte krånglar är det inte en del man ens reflekterar över.

En kul detalj är att Shimanos nya frihjulsmekanism tickar som betydligt dyrare nav vilket i en del kretsar ger ägaren lite extra cred.
Vevpartiet

vevslitageSLX-vevpartiet är av Hollowtech2-typ och finns i tre varianter, 22/36/bash, 22/32/44 eller 26/36/48, med vevarmslängd på antingen 170 eller 175mm. Vevarna är försedda med pedalgängor i stål vilket går väl ihop med det tänkta användningsområdet. Vikten är 889 gram för versionen utan bashguard och 999 gram för versionen med bashguard, i båda fallen med 175mm vevarmar. Vikten är jämfört med motsvarande vevpartier från andra tillverkare klart godkänd, speciellt med hänsyn till priset. Till storebror Saint skiljer det dock bara ca 100 gram, så för den som är ute efter maximal styrka är det inte mycket att fundera över.

Bashguarden ser på traditionellt Shimanovis ganska klumpig ut och vi hade väl hoppats på en lite smäckrare variant på ett vevparti som inte är tänkt att utsättas för någon extrem misshandel. Å andra sidan är den förtroendeingivande och klarar troligen fler smällar än vad någon vid sina sinnes fulla bruk skulle utsätta den för. Vi har lyckats göra ett par lite större märken i bashguarden men då har det också varit i samband med ex. drop på strax över metern där landningen har inneburit att fallet stoppats av bashguarden mot en sten.

Klingbultarna är av Torx-typ (T45) vilket vi ställer oss frågande till varför man har valt. Vi har inte upplevt problem med andra tillverkares insexvarianter och användandet av torx gör bara mekandet krångligare – det blir ett verktyg till som måste införskaffas när klingorna ska bytas. (T45 är knappast ett verktyg alla har hemma normalt sett… 5mm insex däremot har i princip alla cyklister, och till nöds alla som monterat IKEA-möbler.) Dock går det att till nöds använda 4mm insexnyckel men det är inget vi rekommenderar. Om vi ska vara rättvisa mot Shimano är torx en starkare fattning än insex och egentligen mer lämplig för skruvar som ska dras med relativt högt moment.

p9272662Vi har testat versionen med bashguard och 175mm vevarmar och är mycket nöjda. På ingen punkt har vevarmarna presterat sämre än väntat och lagren snurrar fortfarande fint. Som vanligt är Shimanos vevar väl så styva som konkurrenternas, jämfört med ex. Truvativ Stylo är Shimanovevarna märkbart styvare.

Den matta finishen på vevarmarna har visat sig motståndskraftig mot slitage och till skillnad från många andra vevarmar på marknaden verkar SLX stå emot skav från skor och byxor väl. De enda märken som uppstått på vevarmarna är från kontakt med stenar osv.

För den som tänker köra full on DH är kanske inte SLX-vevarna helt rätt val. Vid en krasch i samband med Vallåsen DH Challenge nu i september böjdes ett par SLX-vevar. Så för sinnesfridens skull kanske Saint är ett bättre val för DH och hårdare freeride (om man nu vill hålla sig till Shimano). Annars har vi inget att anmärka på vad gäller SLX-vevpartiet. Det är extremt prisvärt och för de allra flesta borde det vara starkt nog.
Slutsats

Sammanfattningsvis är Shimano SLX en prisvärd komponentgrupp som fungerar väl tillsammans med en am-cykel. Komponenterna gör dock varken bort sig på långlopp eller i DH-spåret utan det är snarare cyklisten som sätter begränsningarna. Inte någon gång har vi inte vågat prova något av rädsla för att komponenterna skulle svika. Vi på Chainlife kan med gott samvete rekommendera SLX till den typiska stigcyklisten som någon gång ibland kör lite liftassisterat. Den som vill använda komponenterna på en renodlad freeride/dh-cykel bör dock tänka till en extra gång.

Vi ger SLX 4 kedjelänkar av 5 möjliga.